Det gäller att ta vara på kunskaperna

Just nu är det många skolor som söker både speciallärare och specialpedagoger. Arbetsbeskrivningarna är både spretiga och otydliga. Många skolor söker en yrkesutövare som bara ska arbeta åtgärdande, vilket säkerligen leder till att det blir svårt för skolor att rekrytera både specialpedagoger och speciallärare.

Jag har tidigare skrivit om hur arbetsannonser kan se ut när skolor söker specialpedagoger och jag gör det igen för att uppmärksamma yrkesrollen. Det är vanligt att man i arbetsannonsen beskriver att man söker specialpedagoger som ska arbeta förebyggande. Med hänsyn därtill vill man att specialpedagogen ska ansvara för skolans pedagogiska utredningar, utforma åtgärdsprogram, följa upp och utvärdera extra anpassningar och särskilt stöd. Vidare ska specialpedagogen agera mentor åt elever i behov av särskilt stöd, söka pengar från kommuner, agera rådgivare i pedagogiska frågor, undervisa enskilda elever och liten grupp för elever i behov av särskilt stöd samt aktivt delta i elevhälsans inre arbete. Arbetstiden för insatserna kan vara allt från 20- till 100 procent. Många gånger är det en beskrivning på arbetsuppgifter som skolan inte vet hur de ska bemöta och hantera.

Genom att läsa platsannonser noggrant kan man finna information om den verksamhet man vill arbeta på. Tidigare läste jag en annons från en skola som sökte en assistent/specialpedagog. Inte ett ont ord om assistenter, deras profession är mycket viktig och uppskattad av elever, lärare, elevhälsan, rektorer och vårdnadshavare. Men assistentens yrkesroll skiljer sig från specialpedagogens. Både specialpedagog- och speciallärarprogrammet är en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå för verksamma lärare. Läs gärna mer om utbildningen på Stockholms universitets hemsida, klicka här. Det innebär att innan du söker en sådan utbildning ska du först vara utbildad lärare, alltså studerat 3,5- 5.5 år beroende på inriktning. Specialpedagogprogrammet riktar sig till lärare som vill arbeta med specialpedagogiska frågor i samarbete med kollegor och verksamhetens ledning för att bidra till utveckling av den pedagogiska verksamheten. Vill skolan få tag på en specialpedagog som ska arbeta på skol, – grupp- och individnivå kan annonsen formuleras så här:

Nu söker vi två Specialpedagoger som i nära samarbete med elevhälsan, lärare och rektor vill vara med och utveckla vår skola mot målet att alla elever ska uppnå utbildningens mål. På vår skola arbetar vi i tvärprofessionella team tillsammans med lärarna i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv stödjer ni lärarna i arbetet med att möta elevers olika behov och förutsättningar. Vårt gemensamma arbete förutsätter ett inkluderande förhållningsätt där värdegrundsuppdraget och kunskapsuppdraget samspelar.

Ni kommer att ingå i elevhälsan som finns knutna till arbetslagen. Utifrån styrdokument, forskning och beprövad erfarenhet ska ni i nära samarbete med lärarna och rektorn forma en tillgänglig utbildning. Genom att identifiera, analysera och medverka i arbetet med att förebygga skolsvårigheter formar vi en hälsofrämjande skola som möter elevers olika förutsättningar och behov. Ni kommer även att ingå i ledningsgruppen, värdegrundsgruppen och utvecklingsgruppen. I uppdraget hör det till att systematiskt och kontinuerligt arbeta med handledningsgrupper för pedagogisk personal.

En arbetsannons som är formulerad på så sätt som ovan visar på en verksamhet som har en organisation som arbetar tvärprofessionellt och långsiktigt. Annonsen kommer locka specialpedagoger till att söka tjänsten. Och som lärare skulle jag gärna vilja arbeta på en skola som systematiskt kopplar teorier till det praktiska arbetet och som organiserar tvärprofessionellt samarbete där även vi lärare ingår. En sådan verksamhet kommer att bidra till att vi lärare inte behöver vara ensamma i vårt arbete, att vi kan få stöd av både arbetslag, elevhälsan och rektorn, att vi som arbetar på skolan delar på ansvaret samt att det kollegiala lärandet ingår i mina arbetsuppgifter. Ett drömscenario som gynnar våra elever.

 

 

 

 

2 reaktioner på “Det gäller att ta vara på kunskaperna

  1. Hej Specmaja!
    Du har som vanligt alldeles rätt i detta. Kan man tänka sig att Skolverket är tydligare med våra professioner. Politikerna pratar om att det behövs fler speciallärare (Björklund) och att eleverna behöver få mer stöd individuellt och i mindre undervisningsgrupper. Våra lärarförbund är inte heller helt på det klara med yrkets inriktning och ibland känns det så tröstlöst. Tänk dig följande: Ny rektor anställs och denne förväntas tömma papperskorgarna varje morgon och på kvällen se till att alla dörrar är låsta. Det skulle inte gå! Men med specialpedagoger (jag är en sådan) är det helt ok att ge allehanda uppgifter med varierande eftertanke. Vi borde gemensamt göra en kampanj! Men vi är organiserade i minst två olika fackförbund och har ingen gemensam plattform.
    Hur ska kunskapen om vårt yrke komma skolans alla medspelare tillhanda?

    1. Hej Ann-Katrin!
      Tack för din återkoppling. Kan inte annat än att hålla med dig om det du skriver. Många gånger förväntas yrkesrollen utföra arbetsuppgifter som skolan inte vet hur de ska bemöta eller hantera.Kanske är det för svårt för verksamheter att stanna upp och ta itu med organisatoriska frågor liksom att stanna upp för att ta itu med uppdrags- och samsynsarbetet. Det är arbetsinsatser som tar tid och som ställer krav på tålamod och tydligt ledarskap genom hela styrkedjan enda in i klassrummet.
      I det långsiktiga arbetet skulle verkligen verksamheter nyttja den kunskap som både specialpedagoger och speciallärare besitter, efter att de genomfört utbildningen, till att leda utvecklingsarbete som långsiktigt leder till att elever uppnår utbildningens mål och som kan bidra till en god arbetsmiljö för både elever och skolpersonal. Tror som du skriver att vi tillsammans behöver stå upp för våra kunskaper och beskriva vad vi kan utföra. Vi behöver skapa samtal som utgår från ett relationellt perspektiv för att inte hamna i det kategoriska perspektivet, där fokus på svårigheter enbart ligger på den enskilde eleven. Vi behöver samtala om hur den fysiska, sociala och pedagogiska miljön på all nivåer alltså skol, grupp- och individnivå påverkar barnens och elevernas lärande och utveckling. Just nu upplever jag också att det kategoriska perspektivet tar över, vilket inte är gynnsamt för att utveckla förskolan och skolan.
      Dessa ord var ju inte speciellt hjälpsamma 🙂 men vi får fortsätta att lyfta frågan.
      Hoppas att vi hörs igen.

      Ha en härlig sommar.

      Vänligen
      Maja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *