Skolans stora resursslöseri

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Skolans stora resursslöseri

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår det att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagog inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm

Lärprocesser genom handledning

 

Hur skapar vi lärprocesser med handledning?

Handledning är en inlärningssituation där teori och praktik kopplas ihop för att utveckla professionalitet och säkerhet i yrkesrollen. Yrken som innebär att man arbetar nära människor och som innebär att man dagligen skapar relationer kan genom handledning få stöd och vägledning av andra individuellt eller i grupp. Det handlar om att bättre använda sig själv och sina egna kunskaper och erfarenheter i det praktiska arbetet. Ulla Holmberg skriver i sin bok Handledning i praktiken att handledning är både mål- och processorienterad. Det betyder att en rad aktiviteter pågår under en längre tid med ett konkret mål i sikte att utveckla sin professionalitet. Det finns många olika metoder för hur de handleddas frågor kan bearbetas. Personligen tycker jag att reflekterande team är ett spännande sätt att handleda på eftersom det ger alla deltagare utrymme till att samtala och bli lyssnade till.

Reflekterande team


Ett reflekterande team är en handledningsmodell som kan användas för att fördjupa reflektionen kring ett gemensamt tema. Teamet består av en grupp som lyssnar på en kollegas beskrivning av ett utvecklingsområde, svårighet eller dilemma. En person i gruppen väljs ut för att under en begränsad tid bli intervjuad av till exempel handledaren kring en frågeställning. Den handledde beskriver utvecklingsområdet, svårigheten eller situationen utifrån sin synvinkel med hjälp av frågor från handledaren. Övriga deltagare sitter vid sidan av tysta för att lyssna och observera. När intervjun är klar ger de observerade kollegorna sina perspektiv för att skapa ökad förståelse för frågan eller svårigheten.Teamet reflekterar över sådant som är av betydelse runt frågeställningen. Återkopplingen ska ske på sådant sätt att det stärker fokuspersonen. Medan teamet reflekterar lyssnar den handledde. När det momentet är klart fortsätter frågeställaren, alltså handledaren, under en kort stund att ställa frågor om sådant som kommit upp under reflektionstiden från det reflekterande teamet för att ta reda på hur den handledde kan tänka sig att komma vidare. Processen avslutas med att det reflekterande teamet samtalar om frågeställningen men också över sättet att bearbeta det på. Den handledde lyssnar till teamets synpunkter men ges inte utrymme till att säga något. Innan processen startar ska gruppen gemensamt kommit överens om vilken fråga de ska reflektera kring. Det kan till exempel handla om ett utvecklingsområde de behöver hjälp med att utveckla eller förbättra.

Fördelar med att arbeta med reflekterande team är att fokuspersonen lyssnar till kollegernas reflektioner utan att utreda eventuella missförstånd eller annat. Tystnaden från fokuspersonen kan bidra till nya insikter utan att för den delen behöva ta ställning till reflektionerna. Fokuspersonen väljer själv huruvida reflektionerna ska användas. Denna handledningsmetod ställer krav på att handledaren håller hårt i hur tiden fördelas i processens olika steg.

Ett annat sätt att reflektera i team är genom att den handledde berättar om sitt utvecklingsområde eller sin svårighet medan övriga gruppdeltagare ställer frågor. När momentet är klart reflekterar teamet över det som kommit fram. Den handledde är under tiden tyst och lyssnar. Nästa moment kopplas den handledde in och ges möjlighet till att reflektera kring det som sagt.

Pröva gärna att arbeta med reflekterande team inom elevhälsan i syfte att utveckla arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer.

 

Förväntningar på specialpedagogens kompetens

 

Vad förväntar sig rektorn att en specialpedagog ska göra på skolan? Vad förväntar sig specialpedagogen att en specialpedagog ska göra på skolan? Stämmer deras förväntningar överens? Hur ser verksamheterna på specialpedagogisk kompetens och specialpedagogiska insatser?

Det är vanligt att skolor söker specialpedagoger som ska arbeta förebyggande, vad som menas med ett förebyggande arbete är dock inte alltid formulerat men jag antar att de menar att undanröja hinder i skolans lärmiljöer. Därefter vill man ofta att specialpedagogen ska ansvara för skolans pedagogiska utredningar, ta fram extra anpassningar, utforma åtgärdsprogram, följa upp och utvärdera särskilt stöd och extra anpassningar. Vidare söker man specialpedagoger som ska agera mentor åt elever i behov av särskilt stöd, de ska även söka pengar från kommuner, agera rådgivare i pedagogiska frågor, undervisa enskilda elever och grupper för elever i behov av särskilt stöd samt aktivt delta i elevhälsans inre arbete. Ibland händer det att ovan beskrivna arbetsinsatser ska utföras på 50 procent. Det är en mastig och spretig arbetsbeskrivning, och allt för ofta saknas det en röd tråd och ett helhetsperspektiv. Antingen förväntas specialpedagogen utföra underverk eller så är det en beskrivning på arbetsuppgifter som skolan inte vet hur de ska bemöta eller hantera. Jag har tidigare skrivit om när jag läste en platsannons där skolan sökte en assistent/specialpedagog. Fortfarande råder det okunskap om den specialpedagogiska yrkesrollen. Inte ett ont ord om assistenter, deras profession är mycket viktig och uppskattad av elever, lärare, elevhälsan, rektorer och vårdnadshavare. Men assistentens yrkesroll skiljer sig från specialpedagogens. Både specialpedagog- och speciallärarprogrammet är en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå för verksamma lärare. Läs gärna mer om utbildningen på Stockholms universitets hemsida. Det innebär att innan du söker en sådan utbildning ska du först vara utbildad lärare. Specialpedagogprogrammet riktar sig till lärare som vill arbeta med specialpedagogiska frågor tillsammans med kollegiet och ledningen samt bidra till utveckling av den pedagogiska verksamheten. Vad händer om vi formulerar en platsannons så här:

 Nu söker vi två Specialpedagoger som i nära samarbete med elevhälsan, lärare och rektor vill vara med och utveckla vår skola med målet att alla elever ska uppnå måluppfyllelse. På vår skola arbetar vi i tvärprofessionella team tillsammans med lärarna i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv stödjer ni lärarna i arbetet med att möta elevers olika behov och förutsättningar. Vårt gemensamma arbete förutsätter ett inkluderande förhållningsätt där värdegrundssuppdraget och kunskapsuppdraget samspelar. Ni kommer att ingå i elevhälsan som finns knutna till arbetslagen. Utifrån styrdokument, forskning och beprövad erfarenhet ska ni i samverkan med lärarna, rektorn och elevhälsan forma en tillgänglig utbildning. Genom att identifiera och analysera medverkar ni i arbetet med att förebygga skolsvårigheter samt formar en hälsofrämjande skola som möter elevers olika förutsättningar och behov. Ni kommer även att ingå i ledningsgruppen, värdegrundsgruppen och utvecklingsgruppen. I uppdraget hör det till att systematiskt och kontinuerligt arbeta med handledningsgrupper för pedagogisk personal.

Platsannonsen ovan kommer locka många specialpedagoger. Och som lärare skulle jag mer än gärna vilja arbeta på en skola som kopplar teori till praktik och som skapar arenor där tvärprofessionella samarbeten involverar mig som lärare. En verksamhet som organiserar ett sådant samarbete kommer bidra till att jag som lärare inte behöver vara ensam i mitt arbete, att jag som lärare får stöd av både arbetslag, elevhälsan och rektorn. Att arbetet involverar alla och att det är vi tillsammans som arbetar på skolan som delar på ansvaret. Utgångspunkten att den specialpedagogiska kompetensen involveras på skol- och gruppnivå är ett drömscenario för alla parter.

Välkommen till min nya blogg och hemsida

Länk till hemsidan: Specmaja

Hej och välkomna till min hemsida och blogg. I juni 2017 skrev jag att min blogg skulle förändras till det yttre och likna en hemsida. Så har det nu blivit, dock kommer jag som tidigare skriva, blogga, reflektioner och tankar kring kvalitets- och utvecklingsfrågor. Bloggen hittar ni på hemsidan. Syftet med bloggen är liksom tidigare att uppmuntra er som är intresserade av att samtala om förhållningssätt, förebyggande och hälsofrämjande arbete. Syftet är också att få utlopp för mina tankar och idéer.

Jag kommer också som tidigare att erbjuda mina tjänster som till exempel fortbildningsinsatser,samverkansinsatser mellan skola och socialtjänsten, handledning både enskilt och grupphandledning, samt andra konsultuppdrag. Hör gärna av er till mig om ni undrar över något.

HANDLEDNING FÖR SPECIALPEDAGOGER

Inom många skolor ges delar av elevhälsans professioner handledning. Till exempel har oftast både skolsköterskor och kuratorer regelbunden handledning i syfte att utveckla sin yrkesprofession, få stöd i att reflektera kring svåra situationer samt att samverka med andra professioner för att få stöd i det dagliga arbetet. Handledning för skolsköterskor och kuratorer är mycket viktiga inslag för att de ska bli stärkta i sitt arbete och att bearbeta svårigheter. Och jag hoppas och tror att de prioriteras högt på skolors listor. Det finns mycket att säga om handledning och om vad handledning inte är. Men utifrån mitt specialpedagogiska perspektiv ser jag handledning som en samtalsform som syftar till att ge personal stöd och vägledning i det dagliga arbetet. I handledningsrummet skapar vi processer som gör det möjligt för professionerna att upptäcka sina egna resurser och styrkor. Att professioner får möjlighet att reflektera tillsammans med andra kan leda till långsiktig utveckling och kvalite i det dagliga arbetet.

“ Vi behöver reflektera, antingen själva eller tillsammans med andra över de frågor vi använder, över förhållningssätt till andra människor, över relationen mellan ledare – medarbetare, handledare – den handledde, lärare – elev osv. Genom att reflektera kan vi skapa nya samtal om det vi gör och om hur vi vill göra” (s. 109-110. Susanne Bergman & Camilla Blomqvist. Uppskattande samtalskonst. Om att skapa möjligheter i samtalets värld).

I höst startar jag tillsammans med Helena Wallberg handledningsgrupper för specialpedagoger. Syftet är att stärka yrkesprofessionen samt att långsiktigt kvalitetssäkra specialpedagogens aktiva arbete inom skolans förebyggande och främjande elevhälsoarbete. Vi vill ge specialpedagoger möjlighet att få handledning på samma sätt som skolsköterskor och kuratorer ges kontinuerlig professionshandledning. Att specialpedagogernas kompetens och erfarenheter tas tillvara bidrar till att utveckla och kvalitetssäkra verksamheternas förebyggande och främjande arbete. Genom att lyfta fram specialpedagogernas erfarenheter av att arbeta med både svåra situationer och utvecklingsarbeten kan det dagliga arbetet både utvecklas och kvalitetssäkras. Kontakta oss gärna vid frågor och funderingar.