Kartlägg och analysera extra anpassningar

För att skapa förutsättningar för att varje elev ska utvecklas utifrån sina behov och förutsättningar behöver skolan identifiera, analysera och bedöma hur undervisningen ska planeras och utföras. Det är en del av det uppdrag som bland annat finns nedskrivet i skollagen kapitel 3 paragraf 3 samt kapitel 1 paragraf 4. “Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål “. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt” (2010:800). Det innebär att utarbeta tillgängliga lärmiljöer, att lärare och elevhälsan i ett nära samarbete identifierar styrkor, svårigheter och vad som eventuellt kan hindra lärandet och därefter analyserar de insamlade materialet. När vi noggrant undersökt det insamlade materialet kan vi prioritera och utveckla vad vi behöver göra för att skapa undervisning som möter behoven. Analysen behöver ske på alla tre nivåer skol,- grupp- och individnivå. Om lärmiljöerna utformas efter elevernas behov och förutsättningar kommer säkerligen behovet av extra anpassningar att minska.

Extra anpassningar är en stödinsats som finns nedskriven i skollagen, kap 3 paragraf 5, det är en stödinsats som läraren kan genomföra i den vardagliga undervisningen. Det behövs inget formellt beslut och insatsen gäller för alla skolformer. Behovet av extra anpassningar bedöms med utgångspunkten av hur eleven utvecklas mot kunskapskraven eller i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen. Innan extra anpassningar sätts in behöver skolan först identifiera och göra en analys av hur till exempel undervisningen kan förändras för att möta behoven. ”Det är viktigt att skolorna identifierar behoven som uppstår utifrån lärmiljön innan analysen går vidare till att handla om vilka extra anpassningar som kan möta dessa” (Skolinspektionen, 2016).

Som specialpedagog har jag systematiskt analyserat skolors extra anpassningar. Syftet har varit att ta reda på om stödinsatserna visar på goda effekter för elevens lärande och utveckling och för att få en övergripande bild av skolornas behov men även i arbetet med att förebygga skolsvårigheter. I det sistnämnda har jag sammanställt kursernas extra anpassningar och samlat lärarlagen för att samtala om mönster och samband av svårigheter och behov. Tills sist har vi ställt oss frågan, vilka av skolans extra anpassningar visar på så goda resultat för den enskilde elevens lärande och utveckling att den kan återgå till ledning och stimulans och bli en del i den vardagliga undervisningen? Och nästa alltid har vi varit överens om att skolans extra anpassningar tillhör den vardagliga undervisningen, alltså är ledning och stimulans. Det som på en skola är en individuell insats i form av extra anpassningar är på en annan skola tillgänglig utbildning. Med stöd av varandras olika kompetenser och erfarenheter har vi samtalat om undervisning, lärande och skolsvårigheter. Kollegiala samtal har bidragit till att utveckla vårt förhållningsätt till lärande och skolsvårigheter samt till att utveckla undervisningsrepertoaren. En fråga att fortsätta samtala om är hur undervisning, uppgifter, instruktioner och examinationer kan tydliggöras och utarbetas så att alla elever förstår vad som ska göras, hur det ska göras, när det ska göras och varför det ska göras?

Nedan finns det exempel på extra anpassningar som identifierats och som på många skolor blivit en del av den vardagliga undervisningen. 

– tydlig lektionsstruktur. Tydlig start av lektionen och avslut med en sammanfattning av lektionens innehåll och upplägg.

– lärverktyg

– arbetsplaner

– begreppskartor

– ordbanker

– inlästa instruktioner

– uppdelade instruktioner

– strukturerat schema

– inläst litteratur

– Återkoppling under lektionstid

– repetion

 

Organisera samarbetet mellan lärare och elevhälsan

Samarbetet mellan skolans olika yrkesprofessioner behöver utökas och stärkas för att vi ska lyckas med arbetet att skapa en skola som möter olika behov och förutsättningar. Det är svårt att arbeta förebyggande om vi inte kommit fram till en gemensam bild om vad arbetet innebär i praktiken. Vad menar vi när vi säger att vi arbetar förebyggande? Hur tar vi reda på vad vi behöver förebygga? Hur gör vi för att förebygga att skolsvårigheter uppstår och hur följer vi upp arbetet? Vad ser vi för framgångsfaktorer i vårt förebyggande arbete? Vad behöver vi fortsätta utveckla? Hur använder vi oss av skolans olika kompetenser? För att få svar på dessa frågor behöver rektor, lärare och elevhälsan samarbeta och kommunicera med varandra. Och för att det ska bli verklighet i det dagliga arbetet behöver skolan utforma arenor där dessa frågor får ta tid och plats.

Arbetslagen tillsammans med elevhälsan blir en kraftfull resurs där stora möjligheter finns till att utveckla samsyn kring det förebyggande arbetet. Genom att skapa rutiner kring samtalsstrukturer och samarbetsformer, där det finns formulerade syften och mål, blir det lättare att utveckla ett gemensamt lärande kring komplexa frågor. Det finns så mycket kunskap bland lärare, förskollärare, fritidspedagoger, specialpedagoger, speciallärare, kuratorer, skolsköterskor, psykologer, skolläkare, förskolechefer och rektorer som vi behöver ta till vara på för att skapa en skola där elever utvecklas och känner delaktighet i sitt lärande.

I boken Elevhälsoarbete för specialpedagoger- en handbok, se text nedan, skriver jag att organisatoriska stödstrukturer med utarbetade rutiner är en förutsättning i arbetet med att skapa samsyn kring hur skolsvårigheter och behov definieras. Skilda förhållningssätt och hur det förebyggande arbetet planeras och utförs påverkar naturligtvis elevers lärande, hälsa och utveckling. Samsyn är basen i allt arbete- förebyggande, hälsofrämjande och åtgärdande. Gemensam förståelse för uppdrag och mål samt lärande och skolsvårigheter kommer underlätta förfaringssättet. Det som på den ena skolan innebär att forma undervisningen utifrån elevernas olika behov och förutsättningar blir på en annan skola en åtgärdande insats riktad mot den enskilde eleven. Kanske ligger förklaringen till dess olika synsätt på vem som befinner sig i svårigheter. En skola kan se att svårigheterna främst uppstår i mötet med olika lärmiljöer medan en annan skola ser eleven som bärare av svårigheter. Och dessa olika förhållningssätt är förstås avgörande för hur vi planerar skolans övergripande förebyggande arbete.

Frågor vi behöver gemensamt arbeta med:

  • Vad menar vi med förebyggande, hälsofrämjande och åtgärdande arbete?
  • Hur tar vi reda på vad vi behöver förebygga?
  • Hur gör vi för att förebygga att skolsvårigheter uppstår?
  • Hur vet vi att våra förebyggande insatser är vad våra elever behöver?
  • Hur använder vi oss av skolans olika kompetenser?
  • Hur skapar vi tillgängliga lärmiljöer och lärandesituationer?
  • Hur kan vi skapa variation i undervisningen?
  • Hur skapar vi en miljö där elever känner delaktighet i det sociala och i sitt lärande?
  • Vad behöver vår verksamhet utveckla?
  • Vilka områden behöver vi kompetensutveckla för att komma vidare i vårt arbete?

Boken Elevhälsoarbete för specialpedagoger- en handbok

Hälsofrämjande och förebyggande arbete börjar i skolorganisationen och berör alla som arbetar inom skolan. Boken handlar om hur insatser på skol- och gruppnivå kan riktas för att tidigt förebygga skolsvårigheter. Hur kan elevens behov tillmötesgås innan vi utgår från att det krävs extra anpassningar? Vad kan vi lära av sådant vi tidigare identifierat som skolsvårigheter för att förebygga ohälsa och dåliga skolprestationer?

Genom kollegialt lärande och ett organiserat samarbete kan lärare och elevhälsa stötta varandra i att skapa en tillgänglig utbildning. I den här boken utgår det specialpedagogiska perspektivet från att svårigheter uppstår i själva lärmiljön och inte som en brist hos eleven. Om skolsvårigheter ses som ett resultat av mötet mellan elev och lärmiljö blir det lättare att utveckla och anpassa undervisningen efter elevens behov och förutsättningar.

Boken riktar sig till specialpedagoger, speciallärare, elevhälsan och rektorer som arbetar inom grundskolan och gymnasiet, men kan läsas av alla som arbetar med barn och elever, såsom lärare, förskollärare, fritidspedagoger och övrig skolpersonal. Syftet är att ge inspiration och stöd kring hur ett förebyggande och hälsofrämjande arbete kan organiseras och planeras.

Pedagogik, specialpedagogik eller både och?

Behöver vi mer av pedagogik eller mer av specialpedagogik för att möta elevers olika behov och förutsättningar? Det är en fråga jag ofta får från skolpersonal när vi pratar om behov och stödinsatser. Baksidan med att prata om specialpedagogik som enskilt kunskapsområde är att många tror att det enbart handlar om individuella insatser. Att det är frågan om stödundervisning som ”någon” utför tillsammans med enskilda elever, utanför undervisningen. Och att den insatsen alltid bidrar till att lärandet ökar. Traditionellt har skolan arbetat ”med elevers svårigheter” vid sidan av undervisningen (läs gärna En specialpedagogisk överblick skriven av Inger Tinglev) och många gånger har det varit den enda lösning skolor har tagit fram för att möta elevers olikheter. Förväntningarna på att denna form av undervisning alltid ska leda till positiva effekter för lärandet och elevens sociala utveckling har varit stora, trots att det varit svårt att finna forskning som visar på sådana effekter.

Specialpedagogik handlar inte enbart om att åtgärda ”elevens uppvisade svårigheter”, snarare om att förstå deras styrkor och svårigheter samt konsekvenserna i den pedagogiska, fysiska och den sociala miljön. Vi som arbetar inom både förskolan och skolan behöver se specialpedagogiken i interaktion med den pedagogiska verksamheten. Svårigheter uppstår vanligen i mötet med utbildningsmiljön och i andra lärsituationer, och det kan påverka elevens utveckling och lärande på olika sätt. Skolans specialpedagogiska verksamhet bör därför främst ses utifrån ett relationellt perspektiv där lärare, rektor, elevhälsan, elev och vårdnadshavare samarbetar kring framgångsfaktorer och svårigheter.  Skolsvårigheter uppstår över lag i mötet med olika företeelser i utbildningsmiljön. Utgår skolpersonal och ledning från ett relationellt perspektiv letar man efter riskfaktorer inom undervisningen, arbetssätt, i mötet med personal och kamrater med mera för att finna skyddsfaktorer. Detta synsätt gör det lättare för både lärare och elevhälsan att få fram en helhetsbild över situationen. Och det innebär att all personal ideligen reflekterar över sitt förhållningssätt och sina olika arbetssätt utifrån ett elevperspektiv. Väljer skolpersonal och ledning att utgå från ett kategoriskt perspektiv kan man kortfattat säga att man utgår från att skolsvårigheterna är relaterade till eleven och att friskfaktorn finns hos eleven. (Se bilden nedan).

Ett relationellt perspektiv Ett kategoriskt perspektiv
Uppfattning av pedagogisk kompetens Förmågan att anpassa undervisning och stoff till skilda förutsättningar till lärande hos eleverna Ämnesspecifik och undervisningscentrerad
Uppfattning av specialpedagogisk kompetens Kvalificerad hjälp att planera en differentiering i undervisning och stoff Kvalificerad hjälp direktrelaterad till elevers uppvisade svårigheter
Orsaker till specialpedagogiska behov Elever i svårigheter. Svårigheterna uppstår i mötet med olika företeelser i utbildningsmiljön Elever med svårigheter.

Svårigheterna är antingen medfödda eller på annat sätt individbundna

Tidsperspektiv Långsiktighet Kortsiktighet
Fokus för specialpedagogiska åtgärder Elev, lärare och lärandemiljö Eleven
Förläggning av ansvaret för specialpedagogisk verksamhet Arbetsenheter- lag och lärare med aktivt stöd från rektor Speciallärare, specialpedagoger och elevvårdspersonal

Figur av Konsekvenserna för skolans specialpedagogiska verksamhet beroende på perspektivval enligt Persson, B (1998). Via (Hans Atterström, Roland S. Persson. 2000).

Vad händer om vi blandar pedagogik med specialpedagogik? Blir det en form av deltagande pedagogik? Kanske behöver vi just den mixen för att forma en tillgänglig skola. Ska vi leda och stimulera elever till lärande samt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (SFS 2010:800) behöver vi utgå från fler perspektiv för att finna kunskap inom flera områden för att lyckas med vårt övergripande mål- att alla elever ska lära och utvecklas.

Alla vet att specialpedagogik är kopplat till lärande och att ämnet är tvärvetenskapligt. Styrkor och svårigheter måste utredas utifrån den miljö eleven befinner sig i, det går inte att isolera problemen till enskilda elever. Det innebär att det specialpedagogiska perspektivet behöver riktas mot hur verksamheten organiserar arbetet för elever som vill kunna nå längre i sitt lärande samt för elever som behöver mer stöd. Vidare behöver specialpedagogiska perspektivet användas för att ta reda på hur undervisningen kan differentieras, hur det främjande- och förbyggande arbetet kan planeras, utföras och utvärderas. Elevers olika behov och förutsättningar blir i och med ett relationellt synsätt en gemensam angelägenhet för huvudman, rektor, lärare, elevhälsan och övrig skolpersonal.

Samsyn och samarbete leder till delaktighet

För några år sedan fick jag i uppdrag att hjälpa några skolor med att utveckla deras hälsofrämjande (värdegrundsarbete) och förebyggande arbete. I det första skedet skulle jag tillsammans med personalen tydliggöra vad begreppen stod för och vad det grundade sig på. Därefter ville de ha närmre förklarat hur arbetet skulle kunna utföras samt hur ansvaren mellan de olika uppdragen skulle kunna fördelas mellan de olika yrkesprofessionerna inom skolan. Då tog jag fram min lilla trubbiga pyramid för att tydliggöra uppdragen, begreppen, innehållet, ansvarsområdena samt betydelsen av att lägga mycket tid på skolans förebyggande arbete. Pyramiden är långt ifrån unik och många innan mig har tagit fram liknade figurer i syfte att visuellt uttrycka olika betydelser. Min trubbiga och stabbiga pyramid har hjälpt mig att varsamt paketera upp delar av skolans uppdrag. Syftet med pyramiden är också att skapa samtal om vikten av att arbeta förebyggande och hälsofrämjande så att det åtgärdande arbetet görs minimal.

De olika blocken visar hur komplext arbetet är samtidigt som det blir tydligt att skolans arbete behöver ske tvärprofessionellt där lärarna ingår, och där ansvaret angår samtliga yrkesprofessioner. Rektor, lärare och elevhälsan behöver kontinuerligt och strukturerat utföra ett långsiktigt arbete med att skapa en skola som möter elevers olika behov och förutsättningar.

Pyramidens stomme består av våra uppdrag, det är grunden för hur vi organiserar och planerar vår verksamhet, utför jobbet, följer upp och utvärderar. I skollagen regleras bland annat hur huvudmän ska organisera skolan, hur skolan ska utformas, skolplikt, rektorns ansvar och betyg. Läroplanerna är en förordning som bland annat beskriver verksamheternas värdegrund, uppdrag, övergripande mål, riktlinjer för utbildningen samt examensmål. Diskrimineringslagen omfattas av diskrimineringsförbud inom områdena kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Undervisningen styrs även av kursplaner och program- samt ämnesplaner där varje kurs och ämne innehåller kunskapskrav som talar om vad eleven behöver kunna för att uppnå ett visst betyg. Dessa styrdokument måste vi som arbetar inom skolan rätta oss efter- från huvudman till rektor/förskolechef till lärare och övrig skolpersonal. Det innebär att alla inom verksamheten aktivt behöver samtala om styrdokumenten i syfte att bygga en bro mellan uppdrag, ansvar och vardagligt arbete.

Nästa block i den trubbiga och stabbiga pyramiden blir eleverna, huvudrollsinnehavarna, det är dem vi lägger grunden- och arbetar för. Utifrån till exempel begreppet bristande tillgänglighet (SFS 2008:567) skapar vi tillgängliga lärmiljöer som möter barnens och elevernas olika behov och förutsättningar. Tredje blocket finner man olika formuleringar som finns nedskrivna i styrdokumenten vilkens syfte är att motverka skolsvårigheter och att skapa lärande och utveckling.

Styrdokumenten tydliggör att uppdragen är gemensamma och att huvuduppgiften är att stärka eleverna i deras lärande och utveckling. Det är också tydligt att arbetet ligger inom alla nivåer alltså skol, – grupp och individnivå. Det innebär att lärare med stöd av elevhälsan behöver kartlägga vilka faktorer som leder till lärande för att förebygga att skolsvårigheter uppstår. De tre sista blocken visar hur riskfaktorer behöver elimineras och hur skyddsfaktorer måste stärkas. Desto mer rektor, lärare och elevhälsan samarbetar runt det förebyggande och hälsofrämjande arbetet desto mindre åtgärdande insatser kommer det att bli. Arbetet är flerdelat och ställer höga krav på kontinuerliga samtal, samarbete mellan samtliga yrkesprofessioner, delaktighet och långsiktighet.