Främja studiero


Det händer att vi inom skolan samtalar om studiero som om det vore ett område som stod isolerat från övriga uppdrag inom skolan. När vi plockar ut en del från en helhet tror jag att det blir svårt att få fram en helhetsbild av hur studiero kan främjas, eftersom att det är något som skapas på fler nivåer skol, – grupp- och individnivå.

Studiero är en del av det gedigna arbetet vi har inom vårt förebyggande och hälsofrämjande arbete. Mycket av arbetet med att minimera riskfaktorer bidrar till studiero. Detsamma gäller värdegrundsarbetet som bland annat innebär att tillföra trygghet bland elever genom tydliga ramar och tydliga strukturer på skol- och gruppnivå. Utifrån skolinspektionens granskning 2016 innebär studiero att elever kan ägna sig åt verksamhetens planerade lärandeaktiviteter, att fokus är riktat mot det som är syftet med undervisningen, att det är så få störande inslag som möjligt. Skolinspektionen har granskat om- och hur grundskolor arbetar för att säkerställa studiero i undervisningen. Granskningen omfattade elever i årskurserna 7 till 9 vid 30 skolor. Granskningen harfokuserat på hur undervisningen genomförs och på rektorns ansvar att följa upp samt säkerställa elevernas rätt till studiero. Vill ni läsa mer om Skolinspektionens granskning finner ni rapporten här, Skolans arbete för att säkerställa studiero.

Skolinspektionens granskning visar att studiero främjas av:
-Tydlig lektionsstruktur
-Tydligt ledarskap i klassrummet
-Att skolan arbetar med normer och värden
-Ett gemensamt arbete på skolan runt förhållningssätt och regler
-Att skolan tar ansvar för att alla elever som behöver stöd får det

Studiero främjas alltså av att lektioner har tydliga strukturer. Undervisningens syfte och mål ska vara förankrade hos eleverna. Lektionens innehåll behöver tydliggöras så att eleverna vet vad som förväntas av dem men också så eleverna vet vad de kan förvänta sig av oss lärare. Samtliga elever ska veta vad som ska göras? Hur det ska göras? Var det ska göras? När det ska göras? Och varför det ska göras.

Det händer att jag som lärare tar för givet att mina elever förstår vad som är tänkt med undervisningen, och det kan innebära att elever tappar fart i sitt lärande och i sin utveckling. Kontinuerlig återkoppling tillsammans med eleverna kan hjälpa mig och eleverna att ta reda på hur de utvecklas, och vilka arbetssätt som fungerar för att uppnå måluppfyllelse. Arbetssätten i undervisningen kan med stor fördel varieras för den enskilde eleven liksom för hela gruppen. Kamratlärande, grupparbeten, workshops, föreläsningar, stationer, generpedagogik med mera kan praktiseras för att engagera eleverna. Många elever känner sig trygga när de vet att det finns olika arbetssätt och metoder att tillgå i sitt lärande. Att utveckla arbetsformer som möter elevers olika behov och förutsättningar är en del av ledarskapet i klassrummet.

Skolinspektionen har tagit fram ett material som skolor kan använda sig av i arbetet med att förbättra studieron i undervisningen. Materialet vänder sig i första hand till rektorer.

Nedan har jag sammanställt de olika stegen för hur en arbetsgång i arbetet med att utveckla studieron kan planeras och utföras.

  1. Utgå från elevernas upplevelse av undervisningen. Till exempel kan eleverna besvara frågor via en enkät kopplad till olika kurser. Sammanställ och leta efter mönster. Vilka svårigheter och behov blir tydliga?
  2. Lektionsobservationer, fokusera på problemområden som elevenkäterna visar samt framgångsfaktorer.
  3. Intervjua eleverna.
  4. Analysera insamlat material tvärprofessionellt där även de pedagogiska perspektivet är med. Sortera svårigheter och behov under följande rubriker:
    -Skolans organisation och gruppsammanfattning
    -Den fysiska miljön
    -Normer och värden
    -Lärarens förhållningssätt och ledarskap
    -Undervisningens innehåll och arbetsformer
    -Elevers utveckling mot målen, ledning och stimulans samt stöd
  1. Ta fram en lista på åtgärder, prioritera och gör en plan över vilka åtgärder som ska genomföras, vem som ansvarar för vad samt utvärderingsdatum.

Frågor att samtala om tillsammans med samtlig personal och rektor.
Innan studiero undersöks behöver rektor tillsammans med lärare och elevhälsan ta reda på vad verksamheten menar med studiero.

-Vad menar vi med studiero?
-Hur uppnår vår verksamhet studiero?
-Hur kan vi arbeta fram en arbetsgång som förebygger skolsvårigheter?
-Hur kan vår verksamhet uppnå studiero?
-Vad gör vi idag för att uppnå studiero som visar på goda effekter?

Utvecklingsområden

Skolinspektionens årsrapport 2016 Undervisning och studiemiljö i fokus visar att elevhälsa och undervisning är två utvecklingsområden för många skolor. Både grundskolan och gymnasieskolan visar på brister vad gäller elevernas rätt till stöd, undervisning och lärande samt vad gäller huvudmännens ansvarstagande för utbildningens förutsättningar och utveckling.

Skolinspektionen lyfter särskilt fram tre områden där bristerna är stora:
– att skolor inte ger alla elever möjlighet till lärande så långt som det är möjligt (gäller alla elever, de som är i behov av mer stöd samt de elever som är i behov av mer utmaningar).
– att elevhälsan inte räcker till (och att det bland annat kan handla om hur man ser på elevhälsans roll i relation till skolans uppdrag). Skolinspektionen har uppmärksammat att rektorns styrning har stor betydelse för hur elevhälsans kompetenser tas tillvara på skolan.
– att det systematiska kvalitetsarbetet brister inom vissa områden till exempel följs inte värdegrundsarbetet upp.
Vidare visar rapporten att huvudmännen ofta brister i slutsatser och analyser angående verksamhetens utformning, hur undervisningen ska genomföras, resursfördelning samt tillgång till särskilt stöd. Bristande slutsatser och analyser kan påverkat verksamhetens resultat negativt.

För att undervisningen ska möta elevernas behov och elevernas olika förutsättningar behöver studiero säkerställas, undervisningen behöver struktur och sammanhang och eleverna behöver handledas och stödjas i sitt lärande. All skolpersonal behöver ansvara för samt arbeta med värdegrund och normer för att försäkra sig om att otrygghet och kränkningar inte förekommer.

När det gäller elevhälsans arbete har Skolinspektionen vid upprepade tillfällen identifierat brister i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Under 2016 bedömdes nästan tre av tio huvudmän från grundskolan och gymnasieskolan inte ha sett till att eleverna har tillgång till en elevhälsa som används förebyggande och hälsofrämjande. Skolans kvalitetsarbete omfattas inte alltid av det förebyggande och hälsofrämjande arbetet alltså arbetet med att identifiera, analysera, planera, utföra, följa upp samt utveckla utbildningen. Läs gärna mer i Skolinspektionens årsrapport 2016.

Hur gör ledning och samtlig skolpersonal när de uppmärksammar brister i arbetet? Finns det rutiner för hur skolpersonal kontinuerligt samtalar och dokumenterar uppmärksammade brister? Jag tror att många svarar nej på frågan, Ibland upplever vi skolpersonal att det inte är lönt att skriva ner sådant som vi upptäcker som en brist eftersom ingen kommer att analysera informationen. Några känner oro över att informationen handlar om att leta efter syndabockar men så är det säkerligen inte. De flesta skolor och huvudmän vill och arbetar aktivt för att åtgärda brister. Det är lönsamt för alla att utarbeta rutiner för hur och när skolpersonal ska skriva en “avvikelserapport” i syfte att tidigt upptäcka bristerna. Målet är att så snabbt som möjligt åtgärda bristerna samt se till att utarbeta en handlingsplan i syfte att förebygga att uppmärksammad brist inte uppstår på nytt. Avvikelserapporter bör vara enkla och behöver återkopplas till rektor som också ser till att avvikelserna kontinuerligt följs upp och åtgärdas samt att det förebyggande arbetet sätter igång. Dokumenterade brister ska kontinuerligt sammanställas och följas upp.
Genom att anteckna uppvisade brister åskådliggör vi dem och kan på så sätt i ett tidigt skede förebygga och utveckla vårt arbete.

Exempel på rubriker som kan användas i en avvikelserapport
– Datum och namn
– Beskrivning av avvikelse
– Förslag till åtgärd
– Avvikelse åtgärdad

 

Rådgivning eller handledning?- Handledaren kan stödja arbetsgruppen med vad som är lämpligast att tillämpa

Det är betydelsefullt att vi som arbetar med och ansvarar för kompetensutveckling stannar upp och reflekterar över vad vissa begrepp betyder för medarbetarnas utveckling, lärande och hälsa. Vi behöver ta reda på hur vi tillsammans med medarbetarna kan skapa en långsiktig lärandesituation som också har en stärkande och stödjande funktion i svåra situationer, och som på lång sikt främjar arbetsmiljön.

Handledning definieras oftast som en samtalsform som syftar till att ge personer stöd, inspiration och vägledning i det dagliga arbetet. Arbetssätten kan se olika ut och tillämpas bland annat med hänsyn till gruppens behov och storlek. Inom handledning är det gruppens kompetenser och erfarenheter som används och som vidareutvecklar gruppdeltagarna.

Rådgivning definieras främst med att det finns en person som agerar rådgivare inom ett visst område, och som anses vara expert inom specificerat område. När man ger råd till någon berättar man för någon hur de ska tänka och agera. Ibland kan man som arbetsgrupp hamna i att man förväntar sig att ”någon annan” sitter med svaren. Överlag sitter dock arbetsgruppen med egna lösningar på utvecklingsområdet, de behöver bara stöd med att arbeta fram svaren. Ibland passar det sig därför bättre att låta arbetsgrupperna reflektera kring den frågeställning de vill ha råd om, för att hjälpa dem med att få syn på fler perspektiv som kan vara vägledande i frågeställningen eller utvecklingsområdet.

Det kan vara svårt att skilja rådgivning från handledning. Handledningen kan emellanåt innebära att gruppdeltagarna vill har råd, det betyder dock inte att det är handledaren som ger råden. Råd kan ges av övriga gruppdeltagare och på många olika sätt. Men det är handledaren som behöver vara tränad och medveten om när handledning eller rådgivning är lämpligt att tillämpa.

Handledning på förskolor och skolor kan bidra till ett bättre samarbete mellan personalen, det kan höja kvalitén i undervisningen, stärka samarbetet mellan personalen samt stärka yrkesprofessionerna. För att stärka förmågan att leda samtal anordnar Helena Wallberg och jag en tvådagarskurs i januari 2018 i kollegial grupphandledning. Läs mer om kursen här KURS I HANDLEDNING. Målgruppen är de som har i uppdrag att leda verksamhetens kollegiala lärande framåt.

Ni är välkomna att höra av er till oss.

Ni kan välja att höra av er till oss via bloggen eller via mejl maja@alsasakerhet.se

 

 

Handledning- en arbetsmetod för professionalitet och kvalité

Handledning är en inlärningssituation där teori och praktiskt arbete kopplas ihop för att utveckla professionalitet och säkerhet i yrkesrollen och är ett exempel på hur kollegor kan utvecklas tillsammans. Den handledde får hjälp med att bättre använda sig själv, sina egna kunskaper och erfarenheter i det praktiska arbetet. Handledning stärker yrkeskompetensen vilket bidrar till professionalitet och kvalitet inom de verksamheter som handledningsgrupper finns knutna till. Den övergripande målsättningen är att med stöd av handledning ge medarbetare möjlighet till att utveckla sin yrkesroll, sin kompetens samt säkerhet i sitt yrkesutövande. Det innebär att stärka förmågan att aktivt ta initiativ till att finna goda lösningar på frågor som behöver ”lösas” eller utvecklas. Utvecklingsarbeten i skolan ställer krav på förmågan att leda och delta i det kollegiala lärandet och handledning är en arbetsmetod där deltagares kompetenser och erfarenheter möter teorier och praktiskt arbete på alla nivåer- skol, – grupp- och individnivå.

Handledarrollen innebär att kunna stiga tillbaka och tillåta deltagarna att komma vidare i sin utvecklingsprocess. Men det räcker förstås inte, handledaren behöver ständigt vara uppmärksam på att stödja lärandeprocessen framåt och vara uppmärksam på deltagarnas behov. ”Handledarens uppgift är att hjälpa den handledda och gruppen att artikulera och använda sina resurser och kunskaper. Handledaren är dialog- och konversationsledare, som genom samtal och utbyte av idéer hjälper den handledda att finna egna lösningar. ” (Cajvert, L 2014). Överlag sitter gruppdeltagarna med egna lösningar på utvecklingsområdet eller den fråga som bearbetas, handledaren kan bidra med stöd genom att ställa frågor om möjligheter, framgångsfaktorer och om sådant som vi vet fungerar. Frågorna blir en ledstång i arbetet med att upptäcka sin kompetens, sina erfarenheter och sina styrkor vilket kan bidra till att den handledde finner nya sätt att hantera den situation hon befinner sig i eller att hon ser fler perspektiv och öppningar kring en frågeställning.

Som man frågar får man svar. Väljer vi som handledare att ställa slutna frågor får vi räkna med att få korta och enkla svar. En stor risk med slutna frågor är att den handledde blir passiv och inväntar nästa fråga, kanske till och med väntar på att handledaren svarar på frågan. Exempel på sluten fråga: Tycker du att det är…? Tror du att det är möjligt att…? Öppna frågor ger mer tal- och tankeutrymme vilket bidrar till obegränsade svar då det inte finns ett enda svar på frågan. Det inbjuder den handledde att berätta och utrycka sig mer öppet. Exempel på öppen fråga: Hur skulle du kunna …? Beskriv hur du …? Vilka tankar får du …? Om vi ställer frågor som gör att deltagarna ser möjligheter i deras berättelser kan det bidra till att utmaningarna de befinner sig i inte blir så stora. Det medför dock att handledaren behöver träna på att skapa goda samtal som leder gruppen framåt. Att ge liv åt samtal som är lösningsfokuserad- det vill säga att arbeta med positiva lösningar istället för att fokusera på problemfokuserade samtal- det vill säga att man fastnar i svårigheter som leder till att man fastnar i hindren, kan hjälpa den handledde med att se delarna ur ett helhetsperspektiv.

Skalfrågor kan hjälpa den handledde, handledningsgruppen, att se sina framsteg mot uppsatta mål och kan vara hjälpsamt för de som har svårt att se möjligheterna. Situationen runt den handledde kan bli mer förståeligt och hanterbart eftersom att frågorna gör att det blir mätbart. Exempel på skalfråga: På en skala mellan 1 och 10 vilken tilltro har du till din förmåga att skapa undervisning som bidrar till…? (1 står för låg tilltro och 10 står för stor till tilltro). Var befinner du dig i dag på en skala från 1 till 10 där 1 betyder värst och 10 betyder toppen? Följdfråga skulle kunna vara: Vad gör att du hamnade på en fyra och inte på en lägre siffra? Vad behöver du göra för att komma till en femma? Vad kan nästa steg vara för att komma till en femma? Hur beredd är du på att satsa på att komma till en femma? Vad behöver du för att komma till en högre siffra? Det handlar om att handledaren hjälper den handledde med att finna sina resurser, men också att arbeta vidare med de framstegsberättelser som framkommit i samtalen för att komma till önskat läge.

En mycket viktig ingrediens som behövs i alla utvecklingsarbeten, och framförallt i handledningsrummet, är skratt. En grupp som har roligt tillsammans och som skrattar ihop brukar komma långt i sin lärandeprocess och det beror på att glädje skapar närhet och trygghet vilket främjar lärandeprocesserna. ” Det är viktigt att man kombinerar allvar med humor för att kunna vara seriös. Förändringsarbete bygger i mångt och mycket på att se nya perspektiv, ibland att skapa något oväntat, och där kan humor ha en stor plats. Humor, att kunna skratta, kan göra arbetet mindre slitigt och bidra till att man hittar ett hälsosamt förhållningssätt till det man är med om”. (Olson, H 2011).