Lyft framgångsfaktorer i handledningsrummet

För er som vill utveckla ert professionella förhållningssätt i handledningsrummet kan jag varmt rekommendera att läsa boken Uppskattande samtalskonst- om att skapa möjligheter i samtalets värld skriven av Susanne Bergman & Camilla Blomqvist (2012). En mycket tillgänglig bok för oss handledare. Författarna beskriver att ett professionellt förhållningssätt innebär att kontinuerligt ta sig mod till att reflektera över sitt handlande och på vad och hur man gjorde samt vad det visade för effekter eller konsekvenser. Författarna beskriver vikten av att reflektera som en del i att ständigt utvecklas. Personligen tycker jag att det är mycket relevant och viktigt att träna på att reflektera. Många gånger tror vi att vi kan reflektera men när vi väl får möjligheten till att göra det hamnar vi oftast i att diskutera och argumentera kring ämnen och huruvida något är rätt eller fel. Vi behöver samtala om vad reflektera kan innebära i syfte att utöka förståelsen för att skapa samtal som handlar om vad vi gör och om hur vi vill göra.“ Vi behöver reflektera, antingen själva eller tillsammans med andra över de frågor vi använder, över förhållningssätt till andra människor, över relationen mellan ledare – medarbetare, handledare – den handledde, lärare – elev osv. Genom att reflektera kan vi skapa nya samtal om det vi gör och om hur vi vill göra” (s. 109-110).

Vidare skriver författarna att uppskattande återkoppling innebär att styra återkopplingen i syfte att fokusera på uppskattning. Det är viktiga ord författarna förmedlar. När vi arbetar med återkoppling inom skolan ställer vi ofta frågor som handlar om vad som inte fungerar i syfte att ”rätta till svårigheterna”. Antagligen har det med invanda skolkulturer att göra- vi testar för att ta reda på dels vad eleven kan men också på vad eleven inte kan. Förhållningssättet till lärande och utveckling blir så mycket mer användbart när vi också tittar på vad som fungerar då det öppnar upp fler dörrar och möjligheter när vi skapar samtal om framgångsfaktorer. Jag kopplar på det författarna skriver om framgångsfrågor, om vikten av att få berätta sina framgångar. Även inom detta område tror jag att vi behöver träna på att beskriva och berätta om våra framgångar. Att ta sig mod till att titta på vad man gjort som varit bra och vad som visat på framgångar. Det innebär att inta ett salutogent förhållningssätt– vad bidrar till lärande, hälsa och utveckling. Frågorna som författarna skriver om (s.72) och som har i syfte att lyfta den enskildes framgångsfaktorer ska jag skriva ner i min egen frågeguide. Ni kan göra likaså i syfte att använda i era handledningsgrupper.

Frågor som har i syfta att lyfta framgångsfaktorer:

  • Tänk på de många år som du arbetat som ledare. När kände du att du gjorde ett riktigt bra arbete i din roll?
  • Tänk igenom hur den närmaste tiden har varit. Vilka stora och små framgångar har du upplevt att du haft sedan sist?
  • När kände du dig nöjd med dig själv när du gick från arbetet? Varför det? Vad var det som gjorde att du kände dig mer nöjd än vanligt?
  • Har andra märkt att du gjort framsteg sedan vi sist sågs? Vem? Hur märktes det?
  • Vilka var framgångsfaktorerna som gjorde att det blev en framgång?
  • Vilka framgångsfaktorer kan du göra mer av för att skapa framgång igen?

Referens: Uppskattande samtalskonst- om att skapa möjligheter i samtalets värld. Susanne Bergman & Camilla Blomqvist (2012).

 

Hur kan åtgärdande bli mer förebyggande?

 

Hur ska vi lärare, rektorer och elevhälsan få åtgärdande insatser till att bli mer förebyggande? Vad behöver vi göra på annat sätt för att bryta vårt ”åtgärdandetänk”? Vad kan vi tillsammans åstadkomma på organisations- och gruppnivå för att förebygga att skolsvårigheter uppstår? Vad mer behöver vi ta reda på för att möta utvecklingsbehoven? Jag tror att det första steget i denna process är att arbeta med samsyn. Allt för ofta upplever jag att vi samtalar om situationer eller insatser på olika sätt. Vi behöver utveckla ett gemensamt yrkesspråk som beskriver de teorier och begrepp som vi använder oss av i vårt dagliga arbete. … utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande (SFS 2010:800). Hur tolkar vi orden i skollagen? Hur tänker och agerar rektor, lärare och elevhälsan när de samtalar om att utbildningen ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande? Några av oss kanske menar att textens betydelse ligger i att skapa undervisning för de elever som är motiverade till att studera, andra tänker att undervisningsrepertoaren behöver utökas och differentieras. Vissa kanske menar individuella stödinsatser som till exempel extra anpassningar. Det som man på den ena skolan kallar för att skapa tillgängliga lärmiljöer blir på en annan skola extra anpassningar och kanske till och med särskilt stöd. Personligen tänker jag att de svårigheter som vi brottas med när vi utvecklar undervisningen inte får leda till att enskilda elever blir i behov av åtgärdande insatser. Det är ju inte meningen att elever ska bli i behov av extra anpassningar för att vi inom skolan har svårt att möta behoven i de olika lärmiljöerna. Mycket av det åtgärdande arbetet, som vi tidigare har arbetat med och som vi av erfarenhet vet leder till goda effekter för lärandet, kan ingå i den vardagliga undervisningen.

Det förebyggande arbetet är komplext. För att vi ska ha tålamod med att se vad insatserna visar för effekter är det viktigt att vi noggrant har identifierat, analyserat, planerat och utfört arbetet utifrån identifierade behov. Därefter är det lika viktigt att det planeras kontinuerliga uppföljningsmöten som efter viss tid avslutas med en utvärdering. Samarbetar yrkesprofessionerna och rektorn strategiskt och kontinuerligt kommer vi att lyckas med att bryta vårt ”åtgärdandetänk”. Jag tänker att vi denna termin packar en arbetsväska med mod, kurage, tålamod och tron på vår professionalitet.

Bedömningsstöd som underlag för extra anpassningar

Nu har terminen startat och våra kompetenser, erfarenheter och kunskaper behöver återigen knytas samman för att skapa en skola som möter elevers olika behov och förutsättningar. Under julledigheten har jag fått mycket energi av intressanta böcker, filmer och av alla möten med släkt och vänner. Men liksom många av er andra har jag arbetat vid sidan av. Jag har planerat utbildningar om handledning för specialpedagoger och speciallärare samt kompetensdagar på skolor om förebyggande arbetet samt om hur arbetet kring extra anpassningar, utredningar och åtgärdsprogram kan planeras och genomföras. Det är så roligt att få vara en del i detta på kommunerna och på skolorna.

Häromdagen besökte jag riksdagens hemsida i syfte att titta närmre på skollagens olika kapitel, för att ”kopiera” några paragrafer till kompetensutvecklingsdagar, då uppmärksammade jag några förändringar som kommer att träda i kraft denna termin 2018. Till exempel finns det mindre förändringar i 3 kap Barns och elevers utveckling mot målen (SFS 2010:800) inom området Stöd av extra anpassningar (5 a §) samt Utredning (8 §). Skillnaderna är små men behöver uppmärksammas för oss som arbetar som lärare, rektorer samt inom elevhälsan. Det har lagt till en mening om nationellt bedömningsstöd som underlag för att eleven skyndsamt ska få stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen samt som underlag för att anmäla till rektorn att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt ska utreds. Vill ni läsa mer om Bedömningsstöd kan ni följa länken till Skolverket.

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen

Stöd i form av extra anpassningar

5 a §/Träder i kraft I:2018-06-29/ Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, såvida inte annat följer av 8 §. Lag (2017:1104).

 

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen

Utredning

8 §/Träder i kraft I:2018-06-29/ Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.

Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Bestämmelserna i första-tredje styckena och i 9-12 §§ ska inte tillämpas, om en elevs stödbehov bedöms kunna tillgodoses genom en åtgärd till stöd för nyanlända och andra elever vars kunskaper har bedömts enligt 12 c §. Lag (2017:1104).

 

Vidare blir förskoleklass en obligatorisk verksamhet, vilket är efterlängtat av många. 7 kapitlet om Skolplikt och rätt till utbildning (SFS 2010:800) kan vi läsa att skolplikten börjar fullgöras i förskoleklassen från och med höstterminen 2018. Vill ni veta mer kring detta kan ni läsa mer om det på regeringens webbplats.

7 kap. Skolplikt och rätt till utbildning

Deltagande i utbildning
Närvaro
17 §/Träder i kraft I:2018-01-01/ En elev i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.

Den obligatoriska verksamheten får omfatta högst 190 dagar per läsår och åtta timmar eller, i förskoleklassen och de två lägsta årskurserna, sex timmar per dag. Sådan verksamhet får inte förläggas till lördagar, söndagar eller andra helgdagar.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avvikelser från andra stycket för elever i grundsärskolan och specialskolan.

Om en elev i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan utan giltigt skäl uteblir från den obligatoriska verksamheten, ska rektorn se till att elevens vårdnadshavare samma dag informeras om att eleven har varit frånvarande. Om det finns särskilda skäl behöver elevens vårdnadshavare inte informeras samma dag. Lag (2017:1115).

 

Vi behöver fortsätta att förebygga skolsvårigheter och ohälsa. Det är viktigt att skolorganisationen tar till vara på den samlade kompetensen på skolorna för att identifiera, analysera och bedöma vilka insatser som behöver planeras och utföras för att uppnå uppsatta mål. Det förebyggande arbetet är komplext och innebär att verksamheten utgår från de identifierade riskfaktorernas påverkan. För att kartläggningen och analysen ska bidra till ”friskfaktorer” alltså sådant som förebygger skolsvårigheter och ohälsa behöver samarbetet mellan lärare, elevhälsan, rektorn, eleverna och vårdnadshavarna ske systematiskt och långsiktigt. Samt behöver alla inom förskolan och skolan ges möjlighet, och ta möjligheten, till att bidra med sina kunskaper och erfarenheter i detta viktiga arbete.

Även denna termin tänker jag fortsätta att aktivt samtala om hur åtgärdande arbete kan blir mer förebyggande. I samtalen kommer jag utgå en del ifrån Skolforskningsinstitutet,rapporter från våra myndigheter samt böcker som behandlar ämnet.

För er som vill samtala om lagändringarna kan använda frågorna nedan

  • På vilket sätt kommer lagändringarna påverka arbetet på skolan?
  • Hur påverkas eleven av förändringen?
  • Hur påverkas skolans organisation av förändringen?
  • Vad behöver vi göra på annat sätt för att möta lagändringarna, uppdraget?