Kollegialt lärande- Att handleda i skolans värld

I mitten på juli beräknas min bok Kollegialt lärande- Att handleda i skolans värld vara tillgänglig. Min förhoppning med boken är att vi inom pedagogiska verksamheter utvecklar vårt kollegiala lärande i syfte att stärka vår professionalitet och i syfte att kvalitetssäkra vårt praktiska arbete. Boken visar exempel på fallbeskrivningar och hur samtal kan struktureras med stöd av till exempel fiktiva berättelser, litteratursamtal, tabeller, samtalskort och reflektion.

I dag vet vi att kollegialt lärande är en framgångsfaktor för att uppnå skolutveckling. Genom kollegialt lärande kan skolor arbeta med skolutvecklingsfrågor och uppnå kvalitet i undervisningen. När verksamheter organiseras så att personal får möjlighet till gemensamma samtal om teorier och praktiskt arbete ökar möjligheterna till att lärare, elevhälsan och övrig skolpersonal känner säkerhet i sin yrkesroll

Kollegialt lärande med stöd av handledning gör det möjligt för verksamheter att dra nytta av lärarnas kunskaper för att utveckla och för att hantera utmaningar som uppstår i det dagliga arbetet. Innehåll, arbetssätt och tempo kan differentieras så att frågeställningarna och teman blir aktuella och stämmer överens med lärarnas behov. Med stöd av handledning som sker i ett jämt flöde kan arbetet bli praktiknära.

Kollegialt lärande- att handleda i skolans värld handlar om hur handledarkompetensen kan utvecklas. Teoretiska resonemang blir lättare att koppla samman när lärare utforskar, reflekterar och analyserar sådant som sker i deras dagliga arbete. Ju mer praktiknära samtal som förs desto lättare blir det att tillgodogöra sig sina erfarenheter, kunskaper och teorier. Handledning kan bidra till att det praktiska arbetet blir mer effektivt och att det dagliga arbetet kvalitetssäkras.

Ett kollegialt lärande kan utföras genom att lärare arbetar fram en undersökande fråga som lärandet ska fokusera på. Ett exempel på en sådan fråga kan vara: ”Hur kan vi använda varandras kompetenser  för att kvalitetssäkra undervisningen?” 

Utveckla förmågan att kartlägga elevens behov

För att utveckla arbetet med att möta elevernas behov i uppdragsbeskrivningen Ledning och stimulans behöver vi förstå helheten runt eleven. Det innebär att vi i ett tidigt skede behöver hjälpa eleven i lärandet innan resultaten faller och behoven blir så stora att skolan hamnar i akut åtgärdande arbete. Vi skolpersonal behöver stötta varandra i arbetet med att se över organisationen på skol- och gruppnivå för att ta reda på om vi kan göra något annorlunda för att möta elevernas behov?

Att organisera en tillgänglig utbildning, att leda och stimulera eleverna innebär att skapa valbara aktiviteter och material så att fler elever kan ta till sig kunskap. Alla barn och elever ska kunna tillgodogöra sig utbildningen och vara delaktiga i sitt lärande. Det medför att undervisningen behöver varieras och utformas med olika metoder och stödstrukturer. Om skolpersonalen ser eleven som bärare av svårigheter blir det svårt att utveckla undervisningen och yrkesprofessionen. Att kommunicera med elever om inlärningsstrategier, lyssna till elevernas intressen och erfarenheter liksom att tydliggöra mål och kunskapskrav är en insats som kan förebygga skolsvårigheter på lång sikt. Tidigare åtgärdande insatser riktade mot en enskild elev kan visa på så goda effekter att de kan gynna fler elever och på så sätt bli en del av den dagliga undervisningen. Specialpedagogens medverkan i det förebyggande arbetet kan komma till stor användning i arbetet med att forma utbildningens tillgänglighet. Om lärare och specialpedagoger kontinuerligt reflekterar i den vardagliga miljön ökar möjligheterna till att utveckla de insatser som syftar till att skapa en tillgänglig utbildning.

Jag har många gånger tidigare skrivit om skillnaden på behov och insats och gör det igen då jag upplever att vi många gånger förväxlar behov med åtgärder eller insatser (som kan ske i undervisningen för att leda och stimulera eleven i lärandet). Ett behov är ett gap mellan ett aktuellt tillstånd hos en elev och något önskvärt eller ett uppsatt mål. Medan en åtgärd är något som vi ger eleven efter det att vi uppmärksammat elevens behov. En elev kan vara i behov av att ta till sig texter på olika sätt, både visuellt och ljudligt. Och behov av att förstå den röda tråden i olika texter.Och då kanske insatsen kan vara att läsa med stöd av en bok och att få tillgång till Inläsningstjänst. För att möta elevens behov av att förstå den röda tråden i olika texter skulle en åtgärd kunna vara att läraren systematiskt läser högt tillsammans med eleven och samtalar med eleven om de olika styckena och hur det förhåller sig till resten av texten. Ska vi lyckas leda och stimulera eleverna behöver vi ta reda på elevens behov innan vi tar beslut om vilka insatser eller åtgärder eleven behöver. Det betyder att vi inom skolan behöver utveckla vår förmåga att kartlägga och identifiera för att få fram behoven. En kartläggning som sker i syfte att leda och stimulera, se skollagen nedan, innebär bland annat att ta reda på vad eleven kan, för att utifrån den kunskapen utreda var lärandet ska påbörjas och utvecklas, samt vilka områden som behöver mer fokus.

– Hur tänker vi kring uppdraget, Ledning och stimulans? 

-Vad behöver vi förstå och kunna för att ge eleverna den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och i sin personliga utveckling? 

– Hur gör vi när vi leder och stimulerar våra elever i lärandet?

Ledning och stimulans

3 kap. Barns och elevers utveckling mot målen

3 § Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

SFS 2010:800