Fortsatta brister inom området extra anpassningar och särskilt stöd

Skolinspektionen ser en fortsatt stor andel grundskolor och gymnasieskolor som bedöms ha stora brister inom området extra anpassningar och särskilt stöd. Överlag handlar det om att skolor saknar rutiner kring hur det åtgärdande arbetet ska fortskrida liksom hur verksamheten ska organisera arbetet så att lärare och elevhälsan kan samarbeta och nyttja varandras kompetenser kring processerna. Det saknas också arbetssätt över hur arbetet ska struktureras och organiseras för att upptäcka elevens behov och för att planera och utföra det stöd som eleven är i behov av. En annan vanlig brist inom både grund- och gymnasieskolan handlar också om att arbetet med trygghet och studiero brister.  (Årsrapport 2018. Skillnader i skolkvalitet och strategisk styrning. Skolinspektionen). 

Organisatoriska stödstrukturer med utarbetade rutiner är en förutsättning i arbetet med att dels upptäcka och möta elevernas olika behov, dels i arbetet med hur insatserna planeras och utförs på skol-, grupp- och individnivå för att möta behoven. 

Skollagen innehåller riktlinjer för hur arbetet med individuella stöd-insatser ska utformas efter att det uppmärksammats att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen, eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås.  I den mån det är möjligt genomförs extra anpassningar; om detta inte är tillräckligt inleds en utredning som undersöker om det finns behov av särskilt stöd. Finns detta behov ska ett åtgärdsprogram utarbetas.

En utredning innebär att kartlägga elevens situation på skol-, grupp- och individnivå samt att noggrant analysera kartläggningen för att till slut göra en pedagogisk bedömning. Huruvida extra anpassningar eller särskilt stöd ska genomföras beslutas med hänsyn till elevens styrkor, svårigheter och behov. Det är inte lämpligt att på förhand bestämma hur länge stödinsatserna ska utövas; detta måste avgöras utifrån effekterna av insatserna och elevens utveckling mot kunskapskraven eller hur eleven utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen. Besluten tas efter uppföljning och utvärdering

Individuella stödinsatser ska i första hand utföras i elevens dagliga undervisning. Särlösningar och exkluderande aktiviteter ska så långt som möjligt undvikas. Att elever tillhör en kamratgrupp är nödvändigt för att de ska utvecklas och motiveras till att lära. Att identifiera och analysera hur behoven ser ut är den första insatsen som måste ske innan åtgärder beslutas. Det är inte självklart att den åtgärd som gjordes från början visar på goda effekter för eleven, och därför är det viktigt att åtgärderna kontinuerligt följs upp. 

Rektorn ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Det är också rektorn som beslutar om åtgärdsprogram ska utarbetas. Det är alltså rektor som ansvarar för att arbetet med säkerhet sker. Ett sätt att överblicka arbetsprocessen och att kvalitetssäkra arbetet är att fysiskt mötas och samtala om processen, och att utveckla en överskådlig mall som underlag för samtalen om extra anpassningar, ansvarsområden, om utredning startats, åtgärdsprogram, uppföljning, utvärdering och om insatserna avslutats. Det blir ett bra stöd för lärare, elevhälsan och rektorn när de ska följa arbetsgången och kan vidare användas i det förebyggande arbetet.

  • Hur säkerställer din skola arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd?
  • Hur samarbetar lärare och elevhälsan på din skola i arbetet med att stödja eleverna att uppnå utbildningens mål?

2 reaktioner på “Fortsatta brister inom området extra anpassningar och särskilt stöd

  1. Vi brottas ständigt med vad för typ av särskilt stöd elever ska erbjudas. Vi i eht strävar efter att stödet ska finnas i klassrummet men många lärare vill att vi ska plocka ut eleverna. Jag ser många elever som har det jättejobbigt på lektionerna och som ligger långt från kunskapskraven och då vill jag plocka ut dem och stötta dem. Men då blir utmaningen när det ska ske för eleven har ju ett fullspäckat schema och jag vill inte att de ska missa några lektioner. Jag vet att en pusselbit i det hela ligger i lärarares undervisningsmetoder och det är är svårt att nå fram till vissa för att samtala om vad man kan göra för att nå fler i klassrummet. Gissar du känner igen detta? Har du några tips? Vad för slags särskilt stöd brukar du/ni erbjuda på skolan?

    1. Hej!
      Tack för att du delar med dig av dina tankar.
      Jag känner verkligen igen din beskrivning, och jag tänker också att mycket handlar om hur vi planerar och utvecklar undervisningen.
      Hur stödet ska se ut för den enskilde eleven kan vi få fram genom att tillsammans med lärare och övrig skolpersonal som finns omkring eleven kartlägger och analyserar styrkor och svårigheter på skol,- grupp- och individnivå.

      Att lyfta frågeställningen kring skolsvårigheter till skol- och gruppnivå, för att ta reda på hur vi som arbetar inom skolan kan möta elevers olika behov och förutsättningar, tror jag är en viktig väg att gå om vi ska lyckas möta elevernas olika behov. Genom att kartlägga och sammanställa skolans extra anpassningar och särskilt stöd och tillsammans med rektorn och lärarna analysera och reflektera över vilka individuella insatser, arbetsformer osv som fungerar så pass bra för den enskilda eleven att det skulle kunna bli en del av undervisningen kan vara en väg att lyfta frågeställningen. Det blir också en del i det kollegiala lärandet och en del i arbetet med att förbygga skolsvårigheter. Ett uppdrag vi har är ju att vi ska skapa tillgängliga lärmiljöer. Och skolor som arbetar med att forma tillgängliga lärmiljöer behöver inte arbeta så mycket med extra anpassningar eftersom den pedagogiska, sociala och fysiska miljön redan utformats efter flera elevers olika behov och förutsättningar. En tillgänglig skola arbetar regelbundet med att planera, organisera och strukturera undervisningen tillsammans med eleverna för att förbättra lärstrategier och utöka undervisningsrepertoaren. Där kan vi alla inom skolan göra mycket. Det blir ett långsiktigt arbete som kan leda till att vi når ut till fler elever i undervisningen. Vi behöver systematiskt samtala och reflektera kring dessa frågeställningar tillsammans med kollegor och chefer.

      Ha en trevlig fredag!

      Glatt/Maja

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *