Hur utvecklar vi kollegialt lärande?

Då var det åter dags för ett nytt läsår med nya tag och nya utvecklingsområden. Detta läsår hoppas jag ska präglas av strukturerade kollegiala samtal, där vi kollegor får möjligheten och tar utrymme till att reflektera och lyssna till varandra. Att vi tar oss mod att ompröva våra teorier och förhållningssätt och en vilja att dela med oss av våra erfarenheter – och en vilja att engagera sig i andras intressen och reflektioner. Vi vet att kollegialt lärande är en viktig väg för att uppnå framgångsrik skolutveckling. Det handlar om att tillägna sig kunskap och färdigheter genom ett strukturerat samarbete, där färdigheterna och kunskaperna följs upp och utvärderas. 

När vi inom skolan ska vidareutveckla våra kunskaper brukar vi inbjudas till att lyssna på en föreläsare som informerar oss kring något kunskapsområde. Föreläsaren får ofta i uppdrag att vid ett eller vid flera tillfällen ha muntliga anföranden med avsikten att sammanföra ny kunskap inom ett speciellt utvalt ämne. Katz m.fl. beskriver i sin bok Professionsutveckling & kollegialt lärande attföreläsningar, föredrag och konferenser ingår i något som kan kallas för ”traditionell fortbildning”.Katz m.fl. gör gällande att traditionell fortbildning definieras av aktiviteter och inte av ett lärande eftersom att fokus ligger mer på målsättningen för fortbildningen än på dess effekter. Det finns en risk att verksamheter hamnar i det som Katz m.fl. kallar för aktivitetsfällan det vill säga en fälla av aktiviteter som planeras på skolar så snart det ska ske någon form av skolutveckling och som sällan har en grund i vad skolpersonalen behöver utveckla eller lära sig mer av för att främja det som eleverna behöver i sin utveckling och i sitt lärande. Katz m.fl. menar att fortbildning behöver inriktas på resultatet av skolpersonalens lärande och vad som ska göras annorlunda efter utbildningsinsatsen. Det ena behöver inte utesluta det andra, tvärtom. En föreläsning kan vara en strålande insats när verksamheter ska påbörja processer och skapa reflektioner, en föreläsning kan vara en bra start som kan göra yrkesutövare aktiva inom hela styrkedjan. Men därefter behöver deltagarna arbeta tillsammans med sådant med frågorna och fortsätta sin utveckling och sitt lärande, och det sker främst genom organiserade och systematiska samtal. Jag tror att utvecklingsarbeten och projekt kan behöva en gemensam ”igångsättning”, en föreläsning, men det får inte stanna vid det och bli den enda insatsen.  

En stor utmaning med att ”traditionell fortbildning” är att möta personalens behov och möjlighet att stanna upp i ett utvecklingsområde för att systematiskt jobba vidare med de frågor som skolpersonalen behöver arbeta med och samtala om. Ska skolpersonalen stärkas i det dagliga arbetet, och arbetet ska visa på positiva effekter för elevernas lärande behöver fortbildningsinsatserna vara behovsbaserade och långsiktiga.

Istället för att planera enstaka tillfällen för utbildningsinsatser kan en lösning vara att skapa samtalsarenor för gemensamt lärande. Ju mer praktiknära samtal som förs desto bättre blir förutsättningarna att flexibelt tillgodogöra sig sina erfarenheter, kunskaper och teorier på arbetsplatsen. Det handlar om att skapa processer som sträcker sig över en längre tid så att lärandet märks i det vardagliga arbetet. Med stöd av kollegor kan man få hjälp med att sortera sina kunskaper och tankar för att lättare kunna hantera olika situationer som uppstår i det dagliga arbetet. 

Samtalen kan fördjupas kring gemensamma frågeställningar. Arbetet kan analyseras, behov kan identifieras, begrepp kan definieras och olika perspektiv kan prövas för att man som skolpersonal lättare ska kunna finna möjligheter och goda lösningar på utmaningar som man står inför. 

Katz m.fl. (2017) betonar att professionellt lärande sker genom gemensamt undersökande arbete som utmanar tänkande och praktik. Det medför att skolpersonal samarbetar för att fördjupa sin förståelse. Ett gemensamt undersökande arbete kan betyda att man arbetar inom ett specifikt ramverk där processen börjar med att arbeta fram en undersökande fråga som lärandet ska fokusera på. När frågan är klar planeras hur den ska undersökas och hur information ska samlas in, och med hänsyn därtill tar kollegorna reda på vilka framgångskriterier och evidens som finns och vad som ska samlas in. Som avslut på arbetet reflekterar skolpersonalen över processen i syfte att ta reda på vad de lärt sig och vilken fråga som de vidare ska undersöka. Det finns många mallar och tabeller som kan nyttjas i detta arbete i syfte att sortera och för att få fram en helhetsbild. Att ha en person som har kunskap om att leda samtal är också av stor vikt för att samtalen ska bli utvecklande och inte fastna i samtalsmönster som bekräftar svårigheter.

Vad ska tillgängliga lärmiljöer bidra med och vart ska det leda? 
Bidra medLeda till 
  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *