Samsyn och samarbete leder till delaktighet

För några år sedan fick jag i uppdrag att hjälpa några skolor med att utveckla deras hälsofrämjande (värdegrundsarbete) och förebyggande arbete. I det första skedet skulle jag tillsammans med personalen tydliggöra vad begreppen stod för och vad det grundade sig på. Därefter ville de ha närmre förklarat hur arbetet skulle kunna utföras samt hur ansvaren mellan de olika uppdragen skulle kunna fördelas mellan de olika yrkesprofessionerna inom skolan. Då tog jag fram min lilla trubbiga pyramid för att tydliggöra uppdragen, begreppen, innehållet, ansvarsområdena samt betydelsen av att lägga mycket tid på skolans förebyggande arbete. Pyramiden är långt ifrån unik och många innan mig har tagit fram liknade figurer i syfte att visuellt uttrycka olika betydelser. Min trubbiga och stabbiga pyramid har hjälpt mig att varsamt paketera upp delar av skolans uppdrag. Syftet med pyramiden är också att skapa samtal om vikten av att arbeta förebyggande och hälsofrämjande så att det åtgärdande arbetet görs minimal.

De olika blocken visar hur komplext arbetet är samtidigt som det blir tydligt att skolans arbete behöver ske tvärprofessionellt där lärarna ingår, och där ansvaret angår samtliga yrkesprofessioner. Rektor, lärare och elevhälsan behöver kontinuerligt och strukturerat utföra ett långsiktigt arbete med att skapa en skola som möter elevers olika behov och förutsättningar.

Pyramidens stomme består av våra uppdrag, det är grunden för hur vi organiserar och planerar vår verksamhet, utför jobbet, följer upp och utvärderar. I skollagen regleras bland annat hur huvudmän ska organisera skolan, hur skolan ska utformas, skolplikt, rektorns ansvar och betyg. Läroplanerna är en förordning som bland annat beskriver verksamheternas värdegrund, uppdrag, övergripande mål, riktlinjer för utbildningen samt examensmål. Diskrimineringslagen omfattas av diskrimineringsförbud inom områdena kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Undervisningen styrs även av kursplaner och program- samt ämnesplaner där varje kurs och ämne innehåller kunskapskrav som talar om vad eleven behöver kunna för att uppnå ett visst betyg. Dessa styrdokument måste vi som arbetar inom skolan rätta oss efter- från huvudman till rektor/förskolechef till lärare och övrig skolpersonal. Det innebär att alla inom verksamheten aktivt behöver samtala om styrdokumenten i syfte att bygga en bro mellan uppdrag, ansvar och vardagligt arbete.

Nästa block i den trubbiga och stabbiga pyramiden blir eleverna, huvudrollsinnehavarna, det är dem vi lägger grunden- och arbetar för. Utifrån till exempel begreppet bristande tillgänglighet (SFS 2008:567) skapar vi tillgängliga lärmiljöer som möter barnens och elevernas olika behov och förutsättningar. Tredje blocket finner man olika formuleringar som finns nedskrivna i styrdokumenten vilkens syfte är att motverka skolsvårigheter och att skapa lärande och utveckling.

Styrdokumenten tydliggör att uppdragen är gemensamma och att huvuduppgiften är att stärka eleverna i deras lärande och utveckling. Det är också tydligt att arbetet ligger inom alla nivåer alltså skol, – grupp och individnivå. Det innebär att lärare med stöd av elevhälsan behöver kartlägga vilka faktorer som leder till lärande för att förebygga att skolsvårigheter uppstår. De tre sista blocken visar hur riskfaktorer behöver elimineras och hur skyddsfaktorer måste stärkas. Desto mer rektor, lärare och elevhälsan samarbetar runt det förebyggande och hälsofrämjande arbetet desto mindre åtgärdande insatser kommer det att bli. Arbetet är flerdelat och ställer höga krav på kontinuerliga samtal, samarbete mellan samtliga yrkesprofessioner, delaktighet och långsiktighet.

Skolans stora resursslöseri

Texten nedan är skriven av tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling och är tänkt som ett inlägg i debatten för att bidra till ökad kunskap om specialpedagogens kompetens så att den används för att leda processer som handlar om skolutveckling. Om specialpedagogen används i skolutvecklingsarbete i enlighet med examensordningen, kommer skolan att kunna utvecklas med fokus på kunskapsutveckling och att främja ett livslångt lärande för alla. Specialpedagogens olika och fördjupade perspektiv är nödvändiga om vi menar allvar med en tillgänglig och inkluderande skola.

Skolans stora resursslöseri

Missuppfattningar kring specialpedagogisk kompetens gör att utvecklingen stagnerar

I våras lämnade Skolkommissionen sitt slutbetänkande till ansvariga ministrar. I betänkandet understryker kommissionen att “den inkluderande princip svensk skola bygger på förutsätter att lärare har reella möjligheter att undervisa i elevgrupper som omfattar både låg- och högpresterande elever, både elever som behöver extra stöd och de elever som behöver extra utmaningar. Det kan handla om fler än en lärare i klassrummet, klasstorlek och tillgång till specialpedagogisk kompetens”. I sammanhanget går det inte att väja för frågan om vad specialpedagogisk kompetens egentligen innebär. Otydligheten kring specialpedagogisk kompetens och specialpedagogrollen leder till att specialpedagogens uppdrag ofta hamnar i det åtgärdande arbetet på individnivå. Prefixet “special” för tankarna till en slags specialist som har särskild kompetens att ta hand om elever som anses behöva specialarrangerad undervisning – ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt vet vi genom forskning att det finns en direkt koppling mellan hur undervisningen är organiserad och i vilken utsträckning svårigheter uppstår. Vi ser att skolor lägger mycket tid och energi på arbetet med extra anpassningar. Eftersom extra anpassningar är en individinriktad åtgärd och inte ett förebyggande arbete, som vi hör att många tror, missar man det främjande arbetet med att skapa förutsättningar för lärande och utveckling för alla elever. Det resulterar i ett slöseri med kompetens, tid, pengar och möjligheter.

Resursslöseriet blir en ond spiral där alla resurser läggs på att åtgärda det som har fallerat. Lärare gör på egen hand bedömningar av elevers stödbehov och ger utifrån sina bedömningar uppdrag åt specialpedagoger och speciallärare när de anser att undervisningen inte längre kan möta elevens behov. Lärare får därmed bära ansvaret själva tills det inte längre går, därefter får specialpedagogen bära allt ansvar. En sådan arbetsmiljö är inte hanterbar för någon inblandad. I synnerhet inte för eleven som lär sig att misslyckanden är resultatet av personliga förutsättningar. Skolledare behöver mer stöd för att förstå hur lärarens och specialpedagogens samarbete bör utvecklas och förankras för att undvika att hamna i ständiga diskussionen om ansvar och vem som ska bära det.

Specialpedagogens kompetens enligt examensordningen

Utbildningen till specialpedagog, en tilläggsutbildning till lärarexamen på avancerad nivå, ger en yrkesexamen med ett tydligt uppdrag att leda utvecklingen av det pedagogiska arbetet med målet att skolan ska kunna möta alla elever. I examensordningen framgår det att specialpedagogen besitter kompetensen att utifrån vetenskaplig grund identifiera, analysera och medverka i förebyggande arbete med att utveckla lärmiljöer som gör skolan tillgänglig för alla elever. Ett förebyggande arbete är inte möjligt utan att kartlägga, identifiera och analysera vad som behöver förebyggas och varför. Detta är en viktig del av den specialpedagogiska kompetensen.

I skollagen nämns yrkesprofessionen specialpedagog inte alls. Skrivningen handlar istället om att det ska finnas tillgång till personer med specialpedagogisk kompetens i den samlade elevhälsan men utan att definiera innebörden i den specifika kompetensen. Skolkommissionen använder också begreppet specialpedagogisk kompetens utan att nämna specialpedagoger som yrkeskategori. Inte heller nämns specialpedagoger när fackförbunden diskuterar skolutveckling samtidigt som de i andra sammanhang trycker på att fler specialpedagoger behövs. Specialpedagoger är uppenbarligen en yrkesgrupp som å ena sidan har en kompetens som anses viktig för skolan, men som å andra sidan tappas bort. Examensordningens beskrivning av kompetensen har inte nått vare sig styrdokument, skoldebatt eller praktik.

Skollagen brister i röd tråd

Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet är enligt lag den samlade elevhälsans främsta uppdrag. Samtidigt lagstadgas samarbete med elevhälsan endast vid utredning om särskilt stöd. Det gör att det uppstår en brist på röd tråd i elevhälsans uppdrag som viktig samarbetspartner i arbetet med att säkerställa tillgänglighet i skolans lärandeuppdrag.

Skollagen behöver formuleras om så att specialpedagogen tituleras i lagtexten på samma sätt som de övriga professionerna beskrivs med titlar. Styrdokumenten behöver också tydligare knyta den samlade elevhälsans professioner till elevernas kunskapsutveckling oavsett deras utgångsläge.

Vänd resursslöseriet genom samsyn och fokus på lärmiljö

I väntan på att lagtext och styrdokument utvecklas finns mycket vi kan göra i den vardagliga praktiken. Vi vill uppmana våra specialpedagog/speciallärarkollegor och skolledare att noga se över hur den specialpedagogiska kompetensen, såsom den beskrivs i examensordning och forskning, kan breddas och användas i det praktiska arbetet för en mer gynnsam lärmiljö som är pedagogiskt tillgänglig. Det kollegiala lärandet bygger på att utmana invanda föreställningar. Låt oss utmana den invanda föreställningen att lärare bedömer stödbehov och ger uppdrag till den samlade elevhälsan och specialpedagogen. Låt oss vända resursslöseriet till ett mer gynnsamt nyttjande av den specialpedagogiska kompetensen för alla våra elevers rätt till en likvärdig och tillgänglig utbildning.

Tankesmedjan Specialpedagoger för skolutveckling bevakar frågor om specialpedagogik utifrån ett tillgänglighets- och inkluderingsperspektiv genom att bidra med remissvar, publicera relevanta artiklar om forskning och beprövad erfarenhet och genom att arrangera mötesplatser för specialpedagoger och speciallärare för nätverkande i syfte att stärka professionen.

Annika Aspling Davidsson, specialpedagog Umeå

Anna Bengtsson, specialpedagog Göteborg

Ulrika Jonson, specialpedagog Stockholm

Malin Larsson, specialpedagog Stockholm

Maja Lindqvist, specialpedagog Stockholm

Helena Wallberg, specialpedagog Stockholm

Förväntningar på specialpedagogens kompetens

 

Vad förväntar sig rektorn att en specialpedagog ska göra på skolan? Vad förväntar sig specialpedagogen att en specialpedagog ska göra på skolan? Stämmer deras förväntningar överens? Hur ser verksamheterna på specialpedagogisk kompetens och specialpedagogiska insatser?

Det är vanligt att skolor söker specialpedagoger som ska arbeta förebyggande, vad som menas med ett förebyggande arbete är dock inte alltid formulerat men jag antar att de menar att undanröja hinder i skolans lärmiljöer. Därefter vill man ofta att specialpedagogen ska ansvara för skolans pedagogiska utredningar, ta fram extra anpassningar, utforma åtgärdsprogram, följa upp och utvärdera särskilt stöd och extra anpassningar. Vidare söker man specialpedagoger som ska agera mentor åt elever i behov av särskilt stöd, de ska även söka pengar från kommuner, agera rådgivare i pedagogiska frågor, undervisa enskilda elever och grupper för elever i behov av särskilt stöd samt aktivt delta i elevhälsans inre arbete. Ibland händer det att ovan beskrivna arbetsinsatser ska utföras på 50 procent. Det är en mastig och spretig arbetsbeskrivning, och allt för ofta saknas det en röd tråd och ett helhetsperspektiv. Antingen förväntas specialpedagogen utföra underverk eller så är det en beskrivning på arbetsuppgifter som skolan inte vet hur de ska bemöta eller hantera. Jag har tidigare skrivit om när jag läste en platsannons där skolan sökte en assistent/specialpedagog. Fortfarande råder det okunskap om den specialpedagogiska yrkesrollen. Inte ett ont ord om assistenter, deras profession är mycket viktig och uppskattad av elever, lärare, elevhälsan, rektorer och vårdnadshavare. Men assistentens yrkesroll skiljer sig från specialpedagogens. Både specialpedagog- och speciallärarprogrammet är en påbyggnadsutbildning på avancerad nivå för verksamma lärare. Läs gärna mer om utbildningen på Stockholms universitets hemsida. Det innebär att innan du söker en sådan utbildning ska du först vara utbildad lärare. Specialpedagogprogrammet riktar sig till lärare som vill arbeta med specialpedagogiska frågor tillsammans med kollegiet och ledningen samt bidra till utveckling av den pedagogiska verksamheten. Vad händer om vi formulerar en platsannons så här:

 Nu söker vi två Specialpedagoger som i nära samarbete med elevhälsan, lärare och rektor vill vara med och utveckla vår skola med målet att alla elever ska uppnå måluppfyllelse. På vår skola arbetar vi i tvärprofessionella team tillsammans med lärarna i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv stödjer ni lärarna i arbetet med att möta elevers olika behov och förutsättningar. Vårt gemensamma arbete förutsätter ett inkluderande förhållningsätt där värdegrundssuppdraget och kunskapsuppdraget samspelar. Ni kommer att ingå i elevhälsan som finns knutna till arbetslagen. Utifrån styrdokument, forskning och beprövad erfarenhet ska ni i samverkan med lärarna, rektorn och elevhälsan forma en tillgänglig utbildning. Genom att identifiera och analysera medverkar ni i arbetet med att förebygga skolsvårigheter samt formar en hälsofrämjande skola som möter elevers olika förutsättningar och behov. Ni kommer även att ingå i ledningsgruppen, värdegrundsgruppen och utvecklingsgruppen. I uppdraget hör det till att systematiskt och kontinuerligt arbeta med handledningsgrupper för pedagogisk personal.

Platsannonsen ovan kommer locka många specialpedagoger. Och som lärare skulle jag mer än gärna vilja arbeta på en skola som kopplar teori till praktik och som skapar arenor där tvärprofessionella samarbeten involverar mig som lärare. En verksamhet som organiserar ett sådant samarbete kommer bidra till att jag som lärare inte behöver vara ensam i mitt arbete, att jag som lärare får stöd av både arbetslag, elevhälsan och rektorn. Att arbetet involverar alla och att det är vi tillsammans som arbetar på skolan som delar på ansvaret. Utgångspunkten att den specialpedagogiska kompetensen involveras på skol- och gruppnivå är ett drömscenario för alla parter.

Välkommen till min nya blogg och hemsida

Länk till hemsidan: Specmaja

Hej och välkomna till min hemsida och blogg. I juni 2017 skrev jag att min blogg skulle förändras till det yttre och likna en hemsida. Så har det nu blivit, dock kommer jag som tidigare skriva, blogga, reflektioner och tankar kring kvalitets- och utvecklingsfrågor. Bloggen hittar ni på hemsidan. Syftet med bloggen är liksom tidigare att uppmuntra er som är intresserade av att samtala om förhållningssätt, förebyggande och hälsofrämjande arbete. Syftet är också att få utlopp för mina tankar och idéer.

Jag kommer också som tidigare att erbjuda mina tjänster som till exempel fortbildningsinsatser,samverkansinsatser mellan skola och socialtjänsten, handledning både enskilt och grupphandledning, samt andra konsultuppdrag. Hör gärna av er till mig om ni undrar över något.

HANDLEDNING FÖR SPECIALPEDAGOGER

Inom många skolor ges delar av elevhälsans professioner handledning. Till exempel har oftast både skolsköterskor och kuratorer regelbunden handledning i syfte att utveckla sin yrkesprofession, få stöd i att reflektera kring svåra situationer samt att samverka med andra professioner för att få stöd i det dagliga arbetet. Handledning för skolsköterskor och kuratorer är mycket viktiga inslag för att de ska bli stärkta i sitt arbete och att bearbeta svårigheter. Och jag hoppas och tror att de prioriteras högt på skolors listor. Det finns mycket att säga om handledning och om vad handledning inte är. Men utifrån mitt specialpedagogiska perspektiv ser jag handledning som en samtalsform som syftar till att ge personal stöd och vägledning i det dagliga arbetet. I handledningsrummet skapar vi processer som gör det möjligt för professionerna att upptäcka sina egna resurser och styrkor. Att professioner får möjlighet att reflektera tillsammans med andra kan leda till långsiktig utveckling och kvalite i det dagliga arbetet.

“ Vi behöver reflektera, antingen själva eller tillsammans med andra över de frågor vi använder, över förhållningssätt till andra människor, över relationen mellan ledare – medarbetare, handledare – den handledde, lärare – elev osv. Genom att reflektera kan vi skapa nya samtal om det vi gör och om hur vi vill göra” (s. 109-110. Susanne Bergman & Camilla Blomqvist. Uppskattande samtalskonst. Om att skapa möjligheter i samtalets värld).

I höst startar jag tillsammans med Helena Wallberg handledningsgrupper för specialpedagoger. Syftet är att stärka yrkesprofessionen samt att långsiktigt kvalitetssäkra specialpedagogens aktiva arbete inom skolans förebyggande och främjande elevhälsoarbete. Vi vill ge specialpedagoger möjlighet att få handledning på samma sätt som skolsköterskor och kuratorer ges kontinuerlig professionshandledning. Att specialpedagogernas kompetens och erfarenheter tas tillvara bidrar till att utveckla och kvalitetssäkra verksamheternas förebyggande och främjande arbete. Genom att lyfta fram specialpedagogernas erfarenheter av att arbeta med både svåra situationer och utvecklingsarbeten kan det dagliga arbetet både utvecklas och kvalitetssäkras. Kontakta oss gärna vid frågor och funderingar.